Tiden har gått fort, nu är min Kaxa nästan lika stor som mamma Effie.
Kaxas lydnadskurs är slut, och vi tränar själva på de första lydnadsmomenten. Det går framåt, men ibland är hon som en pajas, jag måste få henne att sluta ta ett ärevarv runt appellplanen när hon ska hämta apporten.
Hon är glad och positiv och älskar alla andra hundar och människor.
Till de som varnade att denna kullen kanske inte skulle bli särskilt tillgängliga, kan jag säga att jag ibland önskade att vi fått mindre av den varan.
Effie och jag har börjat nosa lite på momenten i högre klass.
Min uppfödarutbildning är inte klar ännu, men ska förhoppningsvis vara klar vid årsskiftet.
Innan dess blir det inga fler kurser för någon av oss.
Effie och jag har tävlat lägre klass spår, har två godkända resultat, men tyvärr ingen uppflyttning, vi hoppas att komma med på någon tävling i november, men det är rätt fullt, så risken är stor att vi blir bortlottade.
Uppflytt till högre klass i någon bruksgren fordras ju för att Effie ska bli svensk champion, och det vore ju jätteroligt, då hon har själva utställningsmeriterna klara.
Självklart vill vi bli uppflyttade för att kunna fortsätta i högre klass också.
Jag trodde länge att samma championatsregler gäller i Finland, av en slump fick jag veta att det räcker med godkänt resultat i lägre klass.
Så tillsammans med det Danska championatet och ett Finskt certifikat så blev Effie Finsk champion nu i Oktober.
(För övligt gäller inte svenskt MT, mentaltest som merit i Finland)
Championatsreglerna är olika för olika raser och dessutom olika i olika länder.
Kaxa och jag har nu varit på totalt 3 inofficiella utställningar under hösten. Den sista var i Hässleholm var bara för valpar.
Jag tycker att hundutställningar är ett ypperligt sätt att socialträna valpar, både att träffa olika hundar och tränas i att hanteras av okända människor.
Utställningarna har så klart gått jättebra, Kaxa har 2 av 3 gånger varit enda i sin ras, så hon har blivit Bäst i rasen (BIR-valp) 3 gånger nu.
Men på Gröngölingsutställningen i Hässleholm vann hon sin rasgrupp och kom till final, det var extra roligt.
Nu har vi en utställning kvar innan hon är 9 månader och det blir så att säga skarpt läge, och hon kan bli utställningsmeriterad på riktigt.
Den utställningen är i Åstorp här i Skåne i November, då hoppas vi få se broder Natas/Urax också.
Där ryktas det att det kommer relativt många ur rasen, som jag vet nu är det förutom valparna minst 4 vuxna hundar.
