Sommaren 2018

Jag hoppas att sommaren 2018 kommer att gå till historien som den varmaste i mannaminne, så här varmt vill jag inte att det ska vara.

Vi hoppas på ett mycket svalare och regnigare 2019

I Skåne har det knappast kommit något regn att tala om sen maj, värmen och torkan har varit plågsam.

Själv inledde jag juli med ett snedsteg som innebar både gips och sjukskrivning två månader.

Värmen har ju gjort att både jag och hundarna helst levt livet inomhus, och det har ju på ett vis passat bra med en enbent matte.

Men vi har fått ställa in en hel del planerade aktiviteter.

Men mycket har hänt med de andra valparna i kullen.

Leo, som hamnade i Norge, behövde hitta ett nytt hem. 

Efter lite turer fram och tillbaka hamnade han på en gård i Norge, där han får göra precis det han är ämnad för.

Nu vallar han får, kor och grisar hos Martin.

Mysak fortsätter spårträning och lydnad, och har verkligen vuxit till sig.

Han har även gjort sitt MH, men den äran.

Natas, liv handlar i sommar mycket om hästar och matte Caroline. 

Kalix slutligen har fortsatt sitt specialsök efter reptiler.

I sommar har han och husse Dennis inventerat Hasselsnok och Sandödla.

Verkligen specialsök i verkliga verkligheten.

Själva har vi som sagt inte gjort mycket annat än svettats i sommar.

Sommaren är ju inte slut ännu och vi hoppas på en svalare augusti och fortsatt spår och lydnadsträning för oss, bara jag kan börja gå ordentligt igen.

Samtliga valpar har nu gjort MH och är höftledsröntgade, nu väntar vi med spänning på vad Nordiska Panelen ska säga om Natas omröntgen.

Slutar väl inlägget som jag brukar, jag är otroligt imponerad och naturligtvis tacksam för allt "mina" valpköpare gör med hundarna.

Det mesta kan man inte läsa på SKK hunddata, men det är helt otroligt vad som händer, och vad man kan göra med en Australian Cattledog.

Tack alla som gjort detta möjligt.

För mig som relativ nybörjare med rasen och första kullen är detta redan svårslaget.

Sista bilden, mina egna blådårar, i skuggan som vanligt.

Sommaren har kommit till Skåne och nu börjar det hända saker.

Sista helgen i april begav vi oss till brukshundklubben i Tollarp.

Kaxa skulle göra sitt MT, sista etappen till titeln Korad.

Mycket riktigt hon klarade det, hade visserligen svårigheter att leka med testledaren, vilket förbryllade mig. Kaxa är normalt en kontaktsökande och leksugen hund, men inte när det var så kallat skarpt läge.

Hon fick ändå tillräckligt med poäng, och fick sin titel, som nu kan beskådas på SKK hunddata, hennes första titel.

Samma helg hade vi besök av vännen Monica Matysiak med Schäfertik och ACD-hane.

Whoelse´s Gary Gooper, Gimli, är en mycket behaglig och följsam hund som charmade oss alla av honkön i hushållet.

Jag fick återigen användning för min husvagn, där kan man inkvartera gäster med hundar.

molly, kaxa, gimli , effie

molly tyckte nog det var lite för många acd just den här dagen

Monica var i Malmö och studera skyddstävling för brukshundar, Gimli blev hos oss.

  

Gimli fann sig väl tillrätta hos oss och när Monica kom tillbaka försökte jag med att säga att "ok jag behåller väl honom då" men den lätta gick hon inte på.

När Monica åkte hem fick hon med sig min gamla pensionärssparkcykel, som jag hade när jag körde in unghundar på slädhundstiden.

Sparkcykeln har använts sparsamt senaste åren och förtjänade ett bättre öde än att rosta sönder i mitt garage.

Helt uppenbart togs den i bruk direkt efter uppfrächning.

Helgen som var var det utställning i Åstorp, varken Jag Kaxa eller domaren var i särskilt god form, det blev ett excellent utan ck, bra men inte tillräckligt bra.

Denna helgen är det Roskilde i Danmark som är aktuell, dit åker vi tillsammans med Natas (Urax) och hans matte Caroline.

Första dagen gick bra med BIR, cert och Nordiskt cert för Kaxa.

Natas fick excellent utan ck, mycket bra, men inte tillräckligt bra för att han skulle få ut sitt danska championat.

Jättebra kritik för båda hundarna blev det i alla fall.

Dock har vi en dag kvar, stannar hemma lördag och tillbaka på internationell utställning söndag.

Om det går bra blir bloggen uppdaterad då.

Nu har snart alla valparna gjort sina MH, Miraculix (Mysak) står sist på tur, jag kan inte nog betona hur glad och tacksam jag är över allt mina valpköpare gör med dessa hundar.

Själva jobbar vi på med spåret och lydnaden, samtliga andra jobbar på med det dom tycker är roligt.

Jag och Effie har varit ute och tävla lägre klass spår igen, ännu ett godkänt resultat, men ingen uppflyttning. Det verkar ha gått troll i detta.

Angående Kalix med sitt väldigt speciella specialsök, ser jag fram emot en rapport efter sommarens övningar.

Så har valparna hunnit fylla 2 år.

I går var Kaxa och jag på utställning i Kristiansand, äntligen fick vi träffa Leo och hans familj igen.

Leo har vuxit till sig och blivit en rejäl hund, själv har jag ju inte sett honom sen han var 8 veckor gammal.

Det blev en lång bilresa för oss, men Norge var bedövande vackert.

Vi åkte färja över Oslofjorden precis som för ett år sen, men nu var det rejält kallt. och blåsigt.

Utställningen gick över förväntan för oss och Kaxa fick sitt första norska cert, blev dessutom BIR och fick CACIB.

För Leo gick det också bra med ett excellent, jag tyckte väl att domaren var lite snål där.

Precis efter utställningen fick vi veta att Gwoxikens Blåe Kalix gjort sitt MH vid Brukshundklubben i Tollarp, med den äran. 

Gunnel var med och såg det hela, jag citerar henne:

"Att det var minus åtta grader och en kraftig, isande vind bekom inte Kalix när han i dag lördag genomförde sitt MH i Tollarp. Han hade riktigt roligt med både husse och figuranter. Det var första gången som jag sett en hund gå fram till spökena på egen tass utan stöd från sin förare"

https://www.facebook.com/dennis.hagg/videos/10155038482217024/

Med denna kullen har det varit roligt nästan hela tiden från dag 1, men just i dag känns det extra roligt att vara uppfödare.

Jag kan inte nog tacka alla inblandade som har sett till att det blev så bra, vilka fantastiska valpar och inte vore de så fantastiska utan sina underbara valpköpare.

Det är inte utan att man börjar fundera på att försöka göra om det.